Svenska Västsaharakommittén (SVK) träffade i förra veckan utrikesminister Ann Linde för att diskutera Sveriges nuvarande hållning gällande främst tre frågor. 1) Erkännande av staten Saharaiska Arabiska Demokratiska Republiken (SADR eller Västsahara), 2) den utlovade men ännu inte genomförda folkomröstningen samt 3) situationen för mänskliga rättigheter i det ockuperade Västsahara.
Att erkänna Västsahara är den allra viktigaste frågan utifrån internationell rätt. Det är grunden för en fullvärdig roll i FN och i många internationella sammanhang. 2012 beslöt Sveriges Riksdag att Sverige borde erkänna Västsahara. Något erkännande av Västsahara blev det som bekant inte, då den borgerliga regeringen stretade emot.
Ann Linde var till SVK tydlig med att ett erkännande av Västsahara från Sveriges sida för närvarande inte är aktuellt. Som anledning hävdar hon att de länder som Sverige kanske kunde fått med sig innan det svenska erkännandet av Palestina, inte längre kommer att stödja ett erkännande av Västsahara, och att Sverige inte kan driva detta ensamt. Hon menar att Sverige förlitar sig på FN-spåret, något som inte SVK anser verkar leda någon vart och som många västsaharier och andra, tappat tilltron till. Exempelvis konstaterade Sydafrika redan 2004 att FN-spåret inte hade någon framtid och de tog därför saken i egna händer och erkände Västsahara.
Gällande folkomröstningen var det lite mer positiva tongångar. Här menar Ann Linde att Sverige kan driva frågan i FN, men att det samtidigt är viktigt att vi civilsamhälles-organisationer driver frågan utomparlamentariskt bland alla våra internationella kontakter. Svenska Västsaharakommitténs förslag är att Sverige och civilsamhället ska driva frågan om folkomröstning, inte bara i Säkerhetsrådet utan även i FN:s Generalförsamling där Frankrike inte kan utnyttja sin vetorätt. En strategi som utrikesministern var positivt inställd till. Folkomröstningen tillhör den centrala delen i den FN-medlade vapenstilleståndsuppgörelsen mellan Västsahara och Marocko 1991, där västsaharierna skulle få rösta huruvida de ville ha självständighet eller marockansk tillhörighet. Det är dock väsentligt att en folkomröstning genomförs av FN och inte av de marockanska myndigheterna om den ska bli respekterad. En sådan folkomröstning skulle engagera och sammanföra västsaharierna i de ockuperade och befriade områdena samt i flyktingstäderna, och stilla de som agiterar för att ta till vapen efter att tröstlöst ha väntat på att FN ska handla. SVK påpekade för utrikesministern om risken för ett nytt blodigt krig, något som också människorätts-aktivisten och Right Livelihood-pristagaren Aminatou Haidar nyligen varnar för i ett öppet tal till FN på Sociala Medier.
Vi är glada för att människorättsaktivisten Aminatou Haidar nu får svenska Right Livelihoodspriset, då läget för de mänskliga rättigheterna i det av Marocko ockuperade Västsahara är värre än någonsin. Ockupationsmakten slår numera, med hjälp av polis och huliganer, ner och fängslar alla som uttrycker något som helst stöd för Västsahara. Inte mist är mediablockaden sånär som total och press- och yttrandefrihet obefintlig. Därför har också arresteringar och misshandel ökat inte minst bland MR-aktivister och inhemska journalister som förvägras rätten att rapportera om vad som händer. Marocko vill inte ha några vakande ögon på sig från omvärlden. Civilsamhälles-organisationer har länge drivit kravet att FN-styrkan Minurso också ska få rätt att bevaka och rapportera om brott mot de mänskliga rättigheterna i Västsahara enligt samma modell som gäller för alla andra FN-insatser. Marocko, har med Frankrikes stöd, vägrat att gå med på att utöka Minursos mandat.
SVK talade med Ann Linde om att det mot denna bakgrund, är oerhört viktigt att Sverige fortsätter stödja civilsamhället och yttrandefriheten i Västsahara, samt ställer krav på FN om att utöka Minursos mandat att övervaka och förhindra människorätts-kränkningar i det ockuperade Västsahara. En möjlig förändring måste komma från många håll och det är därför avgörande att civilsamhället visar sitt stöd. SVK anser också att påtryckningar skulle kunna göras på Afrikanska Unionen om att gå in och stödja sitt medlemsland Västsahara och dess människorättsorganisationer.